Jag är naiv, för att inte säga rent dumdristig, och lever i villfarelsen att ingen kan skada mig. Så jag ser framför mig hur jag på ren instinkt skulle springa efter den där snubben som tagit gamla tant Harriets väska. Snabbare än lightning Bolt skulle jag springa, få ut ett långt ben för den perfekta, fällande snarskanken och sätta mig på honom (för det är oftast en han) tills polisen kom till undsättning. Och jag lovar att om jag satt mig till rätta på någon så tar sig vederbörande ingenstans i första taget.
Eller om man blev vittne till en misshandel, då? Jodå, jag skulle säkert lägga mig i där också. Förmodligen skulle jag överskatta min egen odödlighet och få en massa stryk. Jag har aldrig fått stryk men jag har fått för mig att jag skulle tåla ett par smällar ganska bra. Bara inte på näsan. Snälla, inte näsan! Den är dessutom redan lite sned, åt vänster, så OM du måste slå mig på näsan så slå för Guds skull lite snett från rätt håll så att den åtminstone raknar.
Det läskiga är att om man skulle ingripa och få in en snyting på gärningsmannen, så skulle man själv åka dit för misshandel sedan. Näe, låt oss inte slåss. Jag är buddhist. Jag är pacifist. Jag har inte slagit någon sedan jag gick på lekis. Vi sätter oss och pratar igenom det här istället, tycker jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar