Dunderklumpar

Herre min Je! Såg ni den där bilden i morgontidningen på den där jättebäbisen på Sumatra? Killen var 62 cm lång och 8,7 kilo tung. När han kom ut ur magen alltså, vilket han såklart gjorde via snitt. Jag har alltid hört att barn som är stora vid födseln blir intelligenta och det håller jag så gärna fast vid eftersom jag var stor när jag kom till världen. Men vad ska han tro att han är nu då? :-)
Min äldsta syster var ganska liten och näpen när hon föddes. Nästa syster får man väl klassa som alldeles normalstor, och så kom jag. Drygt 4 kilo tung och 54 cm lång.
Nuförtiden är det alltfler som föds med de måtten, men för trettiotvå år sedan var jag nog ganska ensam om det.
Jäkla tur att Mamma & Pappa Ericsson inte skaffade fler i alla fall, för nu när jag satte mig och sannolikhetsräknade utifrån mina och mina systrars siffror, så kom jag fram till att unge nummer fyra i vår klan skulle ha vägt ca 4571g och varit 57 cm....

Men det fanns aldrig någon risk för en fjärde. Det var knappt att jag fick chansen heller. Pappa ville absolut inte ha fler barn än de två de hade. Mamma tjatade. Till slut gav pappa med sig och sa; Du får en månad på dig att bli gravid. Blir det inget så skiter vi i det sedan....
Drygt nio månader senare dök jag upp. Envis har jag ju alltid varit...