....
Stapplar ut i badrummet på ganska svaga ben och tittar mig i spegeln.
Ser ett spöke.
Ett blekt ansikte med ett mer än lovligt rödsprängt vänsteröga.
Det är jag!
Jag har vinterkräksjukan. Och inte någon lindrig variant, utan varianten där man sitter minst deltid på toaletten med en spann i famnen. För att gardera sig, så att säga.
Nu har jag inte spytt sedan igår morse, men så matt man blir! Helt slut.
Dessutom har jag feber, hosta och huvudvärk. Vet inte om det ingår, eller om det är någon annan bacill som passade på när jag ändå var mottaglig.
Jag som skulle till Stockholm i morgon. Årets första föreläsning, vilket betyder att jag varit "ledig" i flera månader. Och så prickar man in detta.
Det stör mig något enormt. Jag hatar att ställa in. Men vad gör man?
Igår var det snöstorm! Min mamma är livrädd att köra bil i taskigt väglag. Ändå satte hon sig i bilen och åkte. Dessutom hittade hon ingen närbelägen parkering, så hon gick flera hundra meter i snöstormen. Allt för att jag skulle få blåbärssoppa och smörgåsrån. Hon är för bra, min mamma!
Nu ska jag bara försöka hålla mig vaken...
....
söndag 21 februari 2010
torsdag 18 februari 2010
Helt befängt, ju
....
Kollektivtrafiken.
Vilket jättemysterium den utgör.
Det tjatas om att man ska åka mer kollektivt, framför allt ur miljösynpunkt, men man kan ju knappast beskylla SJ eller lokaltrafiken för att smöra för potentiella kunder.
På måndag ska jag fara till Stockholm över dagen, för att prata lite. Idag var jag på Centralstationen för att inhandla tågbiljetter (näe, jag har inte lärt mig göra det via nätet, ännu). Visserligen är jag ju inte ute i särskilt god tid, men vi snackar inte heller första klass eller några andra tillvalda bekvämligheter här.
Drygt elvahundra spänn! Jag tar det igen: Ettusenetthundratre kronor för att åka tur/retur mellan Norrköping och Stockholm. 17 mil.
För den pengen hade jag haft råd att ta bilen upp och dessutom ligga en natt på ett mindre centralt hotell. Jag tycker det är galet!
Galen är också lokaltrafiken. Jag bor nära både buss- och spårvagnshållplatser, och nu när min bil mest står kvar på landet (parkeringsproblem) så hade det varit ett smidigt alternativ att ta just buss eller spånka. Men det är precis hur krångligt som helst.
Jag klarar inte krångligt, alltså skiter jag i att åka med lokaltrafiken.
Man kan inte köpa sin biljett på plats i fordonet längre. Man måste vara väldigt förutseende och köpa biljett i särskilda automater eller i affären. Det är längre dit än till hållplatsen. Och när man sedan har ett färdbevis sägs det att det är väldigt trassligt att använda sig av det. Jag vet inte, har inte vågat testa.
Och så gnälls det på här att lokaltrafiken tappar kunder.
Det tror väl fan!
....
Kollektivtrafiken.
Vilket jättemysterium den utgör.
Det tjatas om att man ska åka mer kollektivt, framför allt ur miljösynpunkt, men man kan ju knappast beskylla SJ eller lokaltrafiken för att smöra för potentiella kunder.
På måndag ska jag fara till Stockholm över dagen, för att prata lite. Idag var jag på Centralstationen för att inhandla tågbiljetter (näe, jag har inte lärt mig göra det via nätet, ännu). Visserligen är jag ju inte ute i särskilt god tid, men vi snackar inte heller första klass eller några andra tillvalda bekvämligheter här.
Drygt elvahundra spänn! Jag tar det igen: Ettusenetthundratre kronor för att åka tur/retur mellan Norrköping och Stockholm. 17 mil.
För den pengen hade jag haft råd att ta bilen upp och dessutom ligga en natt på ett mindre centralt hotell. Jag tycker det är galet!
Galen är också lokaltrafiken. Jag bor nära både buss- och spårvagnshållplatser, och nu när min bil mest står kvar på landet (parkeringsproblem) så hade det varit ett smidigt alternativ att ta just buss eller spånka. Men det är precis hur krångligt som helst.
Jag klarar inte krångligt, alltså skiter jag i att åka med lokaltrafiken.
Man kan inte köpa sin biljett på plats i fordonet längre. Man måste vara väldigt förutseende och köpa biljett i särskilda automater eller i affären. Det är längre dit än till hållplatsen. Och när man sedan har ett färdbevis sägs det att det är väldigt trassligt att använda sig av det. Jag vet inte, har inte vågat testa.
Och så gnälls det på här att lokaltrafiken tappar kunder.
Det tror väl fan!
....
onsdag 17 februari 2010
Hemma och punkterad
....
Igår kväll kom jag hem igen efter veckan på vischan. Det känns som om det är jag som varit ute på resa och äventyr. Känner mig till och med jetlaggad, trots att vi snackar om en förflyttning på ca 5.7 km.
Katterna håller med. Kasper var den som tog "äventyret" hårdast och han somnade så djupt igår kväll att han inte gick att väcka. Idag har jag haft honom på magen under hela tidningsläsningstiden i soffan. De fattar inte att gammelhemma också är hemma. De har aldrig bott där på riktigt.
Jag har insett att jag sov betydligt bättre ute på landet och kom fram till fyra betydande faktorer:
Mörkare
Tystare
Tryggare
Hårdare kudde
Det där med kudden kan jag ju lösa. Köp en ny!
Dra ner persiennerna och sov med hörselkåpor.
Men tryggheten?
Jag är uppvuxen under snedtak. Jag tycker om att sova när jag känner mig "inträngd". När jag var liten häftade jag ibland upp överkastet i snedtaket så att min säng blev en koja. Det var tryggt! Jag tyckte om att åla in och ligga bakom soffan. Det var också tryggt.
Här finns inga sneda tak. Jag känner mig utlämnad i min egen säng. Det är öppet och kalt. Jag skulle vilja sova i en stor kartong...
Annars var största behållningen med veckan på vischan att jag fick umgås med Dorishunden. Jag älskar den hunden. Jag är också medveten om att hon snart är elva år. Förvisso fräsch för sin ålder, men man vet aldrig vilken vinter eller vilken sommar som blir hennes sista. Man vill ta vara på tiden.
Jag tycker att jag gjorde det.
Nu är det vardag igen.
Och jag har fortfarande ingenstans att ställa min bil här.
Gör snöröjarna verkligen sitt yttersta, eller är det jag som är en gnällkärring?
....
Igår kväll kom jag hem igen efter veckan på vischan. Det känns som om det är jag som varit ute på resa och äventyr. Känner mig till och med jetlaggad, trots att vi snackar om en förflyttning på ca 5.7 km.
Katterna håller med. Kasper var den som tog "äventyret" hårdast och han somnade så djupt igår kväll att han inte gick att väcka. Idag har jag haft honom på magen under hela tidningsläsningstiden i soffan. De fattar inte att gammelhemma också är hemma. De har aldrig bott där på riktigt.
Jag har insett att jag sov betydligt bättre ute på landet och kom fram till fyra betydande faktorer:
Mörkare
Tystare
Tryggare
Hårdare kudde
Det där med kudden kan jag ju lösa. Köp en ny!
Dra ner persiennerna och sov med hörselkåpor.
Men tryggheten?
Jag är uppvuxen under snedtak. Jag tycker om att sova när jag känner mig "inträngd". När jag var liten häftade jag ibland upp överkastet i snedtaket så att min säng blev en koja. Det var tryggt! Jag tyckte om att åla in och ligga bakom soffan. Det var också tryggt.
Här finns inga sneda tak. Jag känner mig utlämnad i min egen säng. Det är öppet och kalt. Jag skulle vilja sova i en stor kartong...
Annars var största behållningen med veckan på vischan att jag fick umgås med Dorishunden. Jag älskar den hunden. Jag är också medveten om att hon snart är elva år. Förvisso fräsch för sin ålder, men man vet aldrig vilken vinter eller vilken sommar som blir hennes sista. Man vill ta vara på tiden.
Jag tycker att jag gjorde det.
Nu är det vardag igen.
Och jag har fortfarande ingenstans att ställa min bil här.
Gör snöröjarna verkligen sitt yttersta, eller är det jag som är en gnällkärring?
....
söndag 14 februari 2010
Glädja små hjärtan
....
Alla hjärtans dag idag. Vackert? Eller kommersiellt trams?
Jag tycker det är vackert, men att varje dag borde vara alla hjärtans dag. Såklart.
Jag spenderar nu min sjätte dag i rad gammelhemma, ute på landet. Och på en mulen kanarieholme sitter mina föräldrar i ytterligare ett par dagar. Så jag blir kvar här. Jag var nervös över böket att flytta hit en vecka. Nu börjar jag bli nervös över böket att flytta hem igen...
Det är lugnt och skönt här. Framför allt är det tyst! Det har jag saknat.
På nätterna fläker jag ut mig i en gigantisk dubbelsäng, det är jag inte heller bortskämd med. Dorishunden som ligger bredvid snarkar som en hel karl. Det gör eventuellt jag också, men det slipper jag ju hur som helst att höra.
Kissarna mina har eget rum i källaren. De tycker det är småtrist där nere, men Disakatten som ju faktiskt bor här har vetorätt, och hon vill inte ha några främmande katter på sina domäner. Jag far som ett jehu mellan etagen...
Alla hjärtans dag! Jag har ju ingen regelrätt hjärtevän i mänsklig skepnad, så jag får försöka älska vad jag har i min närhet lite extra idag. Det blir typ lite rufs i pälsen och levergodis...
Doris och jag var på en lång skogspromenad. Det var hennes present och hon blev påtagligt glad. Jag blev mest blöt om fötterna. Ingen har bemödat sig om att skotta i skogen...
Koltrastarna här utanför har fått äpplen och småpipporna (jag behärskar inte det grammatiska mysteriet pippi i plural..) har fått mängder av frön och nötter.
Alla har fått. Alla är glada. Stora som små.
Själv ska jag ta och tina en bit paj. Man måste ju fira :-)
<3 <3 <3 <3
Alla hjärtans dag idag. Vackert? Eller kommersiellt trams?
Jag tycker det är vackert, men att varje dag borde vara alla hjärtans dag. Såklart.
Jag spenderar nu min sjätte dag i rad gammelhemma, ute på landet. Och på en mulen kanarieholme sitter mina föräldrar i ytterligare ett par dagar. Så jag blir kvar här. Jag var nervös över böket att flytta hit en vecka. Nu börjar jag bli nervös över böket att flytta hem igen...
Det är lugnt och skönt här. Framför allt är det tyst! Det har jag saknat.
På nätterna fläker jag ut mig i en gigantisk dubbelsäng, det är jag inte heller bortskämd med. Dorishunden som ligger bredvid snarkar som en hel karl. Det gör eventuellt jag också, men det slipper jag ju hur som helst att höra.
Kissarna mina har eget rum i källaren. De tycker det är småtrist där nere, men Disakatten som ju faktiskt bor här har vetorätt, och hon vill inte ha några främmande katter på sina domäner. Jag far som ett jehu mellan etagen...
Alla hjärtans dag! Jag har ju ingen regelrätt hjärtevän i mänsklig skepnad, så jag får försöka älska vad jag har i min närhet lite extra idag. Det blir typ lite rufs i pälsen och levergodis...
Doris och jag var på en lång skogspromenad. Det var hennes present och hon blev påtagligt glad. Jag blev mest blöt om fötterna. Ingen har bemödat sig om att skotta i skogen...
Koltrastarna här utanför har fått äpplen och småpipporna (jag behärskar inte det grammatiska mysteriet pippi i plural..) har fått mängder av frön och nötter.
Alla har fått. Alla är glada. Stora som små.
Själv ska jag ta och tina en bit paj. Man måste ju fira :-)
<3 <3 <3 <3
söndag 7 februari 2010
Sporrad!
....
Sporrad, ja. Det låter ju onekligen som något positivt. Som att man ligger i pipeline och väntar på att få göra något riktigt kul, typ.
Min sporre är inte ett dugg positiv. Det är en hälsporre!
Det låter ju på namnet som att något ska växa ut bak på hälen som man kan sticka in i sidorna för att få fart på hästen. Men nu är det ju inget som sticker ut. Och inte rider jag heller.
Men det gör väldigt ont. Precis under hälen, trampdynan kan vi kalla den. Någonting därinne växer och skaver om jag förstått symtomen på Vårdguiden rätt. Benet eller brosk eller vad det är. Det har jäklats med mig i månader nu och blir faktiskt bara värre, så - Nån som vet hur man går skilda vägar med sin hälsporre?
Lite extra orolig just nu också eftersom jag ju ska ha hunden en vecka och hon vill helst ha 2-3 promenader varje dag...
Ja,ja.
På tal om något helt annat så har jag förstått att det är Superbowl i USA i natt. Det vill säga finalen i Amerikansk fotboll.
Jag gillar ju sport, men det som de kallar sport på andra sidan pölen talar inte till mig. Jag har försökt se någon match på Viasat sport, men jag fattar absolut ingenting av Amerikansk fotboll. Det är likadant med baseball.
Men, men låt dem ha sina nationalsporter ifred, så kan vi fortsätta kasta varpa och spela innebandy....
....
Sporrad, ja. Det låter ju onekligen som något positivt. Som att man ligger i pipeline och väntar på att få göra något riktigt kul, typ.
Min sporre är inte ett dugg positiv. Det är en hälsporre!
Det låter ju på namnet som att något ska växa ut bak på hälen som man kan sticka in i sidorna för att få fart på hästen. Men nu är det ju inget som sticker ut. Och inte rider jag heller.
Men det gör väldigt ont. Precis under hälen, trampdynan kan vi kalla den. Någonting därinne växer och skaver om jag förstått symtomen på Vårdguiden rätt. Benet eller brosk eller vad det är. Det har jäklats med mig i månader nu och blir faktiskt bara värre, så - Nån som vet hur man går skilda vägar med sin hälsporre?
Lite extra orolig just nu också eftersom jag ju ska ha hunden en vecka och hon vill helst ha 2-3 promenader varje dag...
Ja,ja.
På tal om något helt annat så har jag förstått att det är Superbowl i USA i natt. Det vill säga finalen i Amerikansk fotboll.
Jag gillar ju sport, men det som de kallar sport på andra sidan pölen talar inte till mig. Jag har försökt se någon match på Viasat sport, men jag fattar absolut ingenting av Amerikansk fotboll. Det är likadant med baseball.
Men, men låt dem ha sina nationalsporter ifred, så kan vi fortsätta kasta varpa och spela innebandy....
....
lördag 6 februari 2010
Lite bök runt hörnet...
....
Jo, så är det. Mina föräldrar smiter till någon Kanarieholme på tisdag. Jag har uppmuntrat dem att åka, för det är de värda. Skönt, mycket skönt, för dem.
Men jag ljuger om jag säger att det inte blir väldigt bökigt för mig. Och ljuger gör jag ju inte.
På landet bor hunden Doris och katten Disa, (egentligen mina båda två..) och de kan inte vara ensamma i en vecka.
Så jag får ta mitt pick och pack, tre katter inkluderat, och flytta ut på landet en vecka. Det är där det bökiga kommer in. Att flytta mina tre hårbollar, som ska få bo i källaren ute på landet. Jag får väl sova varannan natt uppe hos Doris och Disa, och varannan natt i källaren hos mina tre bebisar.
Kräver mycket både mentala och praktiska förberedelser detta. Men det måste gå.
Och jag ljuger som sagt om jag säger att det går enkelt och smidigt att byta hemmaplan under en vecka. Men jag ska göra mitt yttersta.
Självklart förnekar jag mina föräldrar inte en välbehövlig semester
Lite bök blir det, jo. Men när jag och mina hårbollar väl är på plats kan det nog bli riktigt trevligt att bo på landet en vecka...
Men lite bökigt. Jo, det kommer det att bli...
....
Jo, så är det. Mina föräldrar smiter till någon Kanarieholme på tisdag. Jag har uppmuntrat dem att åka, för det är de värda. Skönt, mycket skönt, för dem.
Men jag ljuger om jag säger att det inte blir väldigt bökigt för mig. Och ljuger gör jag ju inte.
På landet bor hunden Doris och katten Disa, (egentligen mina båda två..) och de kan inte vara ensamma i en vecka.
Så jag får ta mitt pick och pack, tre katter inkluderat, och flytta ut på landet en vecka. Det är där det bökiga kommer in. Att flytta mina tre hårbollar, som ska få bo i källaren ute på landet. Jag får väl sova varannan natt uppe hos Doris och Disa, och varannan natt i källaren hos mina tre bebisar.
Kräver mycket både mentala och praktiska förberedelser detta. Men det måste gå.
Och jag ljuger som sagt om jag säger att det går enkelt och smidigt att byta hemmaplan under en vecka. Men jag ska göra mitt yttersta.
Självklart förnekar jag mina föräldrar inte en välbehövlig semester
Lite bök blir det, jo. Men när jag och mina hårbollar väl är på plats kan det nog bli riktigt trevligt att bo på landet en vecka...
Men lite bökigt. Jo, det kommer det att bli...
....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)