Hemma och punkterad

....

Igår kväll kom jag hem igen efter veckan på vischan. Det känns som om det är jag som varit ute på resa och äventyr. Känner mig till och med jetlaggad, trots att vi snackar om en förflyttning på ca 5.7 km.

Katterna håller med. Kasper var den som tog "äventyret" hårdast och han somnade så djupt igår kväll att han inte gick att väcka. Idag har jag haft honom på magen under hela tidningsläsningstiden i soffan. De fattar inte att gammelhemma också är hemma. De har aldrig bott där på riktigt.

Jag har insett att jag sov betydligt bättre ute på landet och kom fram till fyra betydande faktorer:

Mörkare
Tystare
Tryggare
Hårdare kudde

Det där med kudden kan jag ju lösa. Köp en ny!
Dra ner persiennerna och sov med hörselkåpor.

Men tryggheten?

Jag är uppvuxen under snedtak. Jag tycker om att sova när jag känner mig "inträngd". När jag var liten häftade jag ibland upp överkastet i snedtaket så att min säng blev en koja. Det var tryggt! Jag tyckte om att åla in och ligga bakom soffan. Det var också tryggt.

Här finns inga sneda tak. Jag känner mig utlämnad i min egen säng. Det är öppet och kalt. Jag skulle vilja sova i en stor kartong...

Annars var största behållningen med veckan på vischan att jag fick umgås med Dorishunden. Jag älskar den hunden. Jag är också medveten om att hon snart är elva år. Förvisso fräsch för sin ålder, men man vet aldrig vilken vinter eller vilken sommar som blir hennes sista. Man vill ta vara på tiden.

Jag tycker att jag gjorde det.

Nu är det vardag igen.

Och jag har fortfarande ingenstans att ställa min bil här.

Gör snöröjarna verkligen sitt yttersta, eller är det jag som är en gnällkärring?

....