Nytt försök, då. Vad är det jag tänker lufta i den här bloggen? Ingen aning faktiskt. Men det är så förbaskat mycket som rör sig i mitt huvud och jag behöver en ventil eftersom katterna jag bor med är fullständigt ointresserade av att diskutera allt som inte har med Friskies och håriga leksaker att göra. Och ska jag inte stagnera helt som tänkande varelse, så behöver jag tänka på annat än just Friskies och håriga leksaker. Åtminstone emellanåt. Jag försökte till exempel få Aramis att förstå vilken briljant framspelning Thordarsson gjorde till Telos 1-0 mål då IFK Norrköping slog Sirius häromsistens, men han var mest intresserad av att få smaka mer av min frukost. Jag försökte även förklara för Cocos exakt varför Expressens Mats Olsson är en av Sveriges bästa skribenter, men hon gäspade och gick och lade sig i kojan som jag byggt av trasiga lakan i vardagsrummet. Kasper ska vi inte ens tala om, han vill bara leka med mina svettiga strumpor medan jag anstränger mig för att lägga fram argument för varför Revolver är Beatles mest underskattade skiva och bättre än både Sgt.Pepper och Abbey Road. Ja, ni fattar. Jag behöver en ventil! Och jag tänker på intet sätt nischa mig då det är fullkomligt omöjligt för mig att rikta tankarna på beställning. Vad jag vet är att jag inte kommer att kunna låta bli att skriva om fotboll. Jag kommer heller inte att kunna låta bli att skriva om litteratur. Eller att kommentera det jag läser under den dagliga plöjningen av dags- och kvällstidningar. Musik blir det tveklöst en del. Och så kommer ni att få en och annan inblick i min hjärna som kan vara både en mycket spännande och en mycket skrämmande kroppsdel att dras med. Eller, är det en kroppsdel? Ett organ? Mitt spännande och skrämmande organ? Det låter ju lite... hm, näe vi kallar den kroppsdel tycker jag. Sa jag förresten att jag har Aspergers syndrom? Det innebär att jag förmodligen varken tänker, reagerar eller agerar riktigt som Du. Men det beror ju såklart lite på vad och vem Du är. Det är hur som helst inte det jag primärt kommer att älta här, men faktum kvarstår att jag föddes med det, jag kommer att dö med det och det ligger på ett eller annat sätt som en slöja över allt jag tänker och allt jag gör. Så låt mig guida er genom vardagen ur ett Aspergerperspektiv. Ur MITT perspektiv...!