Och så har vi väder

Jag har börjat fatta att det är typiskt svenskt att jiddra om vädret i tid och otid. För att svensken är väldigt intresserad av vädret eller om de inte har vettigare saker att prata om, låter jag vara osagt.
Men jag är svensk. OCH jag gillar väder. På riktigt. Intresserad av hur det uppkommer och varför det blir som det blir. Meteorologi helt enkelt.

Men sedan finns det saker kring pratet om väder som jag fortfarande inte har grepp om.

Mamma ringer och väcker mig på morgonen. Jag har inga linser på mig så jag ser i bästa fall att sovrummet har ett fönster, men vad som finns på andra sidan glaset ser jag banne mig inte.
- Vad är det för väder ute, kanske jag frågar, yrvaket.
- Det är fint väder idag, du. Kanske mamma glatt svarar.

Fint? För vad? För vem och för vilka ändamål?
Fint väder har jag lärt mig är soligt, blå himmel och vindstilla. Är det nödvändigtvis så jäkla fint? Det skulle inebära att regn, blåst och rusk är fult väder. Men man säger aldrig att det är fult väder ute. Och återigen; Fult för vem? För vad och för vilka ändamål?

Jag kan ställa frågan en dag:

- Pappa, ska ni ut med båten i helgen?

- Tja, vi får väl se om det blir väder, svarar han.

Självklart blir det väder, tänker jag. Är du dum, eller?

Pappa vill alltså ha väder om han ska åka ut på sjön, till skillnad från oväder då, räknar jag snabbt ut. Oväder! Det låter verkligen som att det inte är väder alls. Man blir inte klok på det här. Fint väder enligt mig är höstrusk! Regn, blåst och för att inte tala om åska. DET är fint väder... Väder som matchar min själ. Jag älskar regn och rusk, då jag med gott samvete kan sitta inne och göra det jag är bäst på, utan dåligt samvete över att man borde gå ut mer.

Jag skulle vilja sätta färger på vädret. Vädret är gult idag = soligt osv. Skulle funka för mig. Det skulle i alla fall konkretisera detta förbaskade väder...

I skrivande stund är det 6 grader varmt (ute), det pissregnar och blåser....och jag njuter