Liiite makaber?

Hört talas om guilty pleasures?

Det är sådana där saker som man skäms (eller borde skämmas) för att man gillar.
Jag gillar ett litet program som går på MTV ibland. Scarred, heter det. Och det är inte riktigt sunt, kan jag känna. Där andra bullar upp och myser framför Idol, eller valfritt nöjesprogram, sätter mig jag till rätta och myser framför ett program där allt går ut på att skada sig.

Det är insända och högst autentiska småfilmer från olyckor, mestadels skateboard/cykel/inlines- olyckor.
Det är underbart och det är det faktum att jag tycker det som torde göra mig lite makaber.

Det är benbrott, armbrott, kroppsdelar som går ur led och står åt alla tänkbara och otänkbara håll, utslagna tänder, ansiktsfrakturer.... You name it!

Jag tipsade vid ett tillfälle mina föräldrar om mitt fynd i TV- tablån och förklarade lite vad det gick ut på.
Mor och far snörpte ihop sina anleten, ryste och gav små odefinierbara ljud ifrån sig.

- Aj! Man kan ju riktigt känna hur ont det gör, sa mamma med eftertryck.

Det kan man väl inte? Eller kan man det?

Jag kan inte det och det kanske är därför jag står ut.

Nu är det ju inte så att jag är skadeglad eller vill dem illa. Alla historier slutar såklart lyckligt. Det är ur rent medicinsk synpunkt som det är så fascinerande att se. Jag visste till exempel inte att benpipor var så kritvita...

Ja, ja. Är ni också lite makabra så se det. Är ni äckelmagade av naturen så se något annat.

Mina föräldrar lär i alla fall välja det sistnämnda...