Lycklig?

Vad är lycka egentligen?

Det är något som fladdrar förbi någongång emellanåt, som man knappt hinner reflektera över förrän det fladdrat vidare. Man vet vad det är i det ögonblick man drabbas. Olycka är lättare att sätta ord på. Åh, vad jag har varit olycklig i mina dagar. Men inte nu. Inte idag. Och inte igår. Förhoppningsvis inte i morgon.

Jag sitter i min soffa med en gigantisk mugg kaffe (alla mina kaffemuggar är för övrigt gigantiska...) och en hög olästa, fina och väldoftande tidningar framför mig och fylls av harmoni. Värme. Kanske lycka?

Jag vet inte varför och det är jag glad för. Det är när man inte har någon specifik anledning att vara glad och välmående, som den där glädjen och välmåendet känns som bäst. När man vet att den kommer inifrån. Från ett inre som inte är allt för frikostigt med sådana känslor.

Jag försöker att bara njuta av stunden och suga i mig, för när som helst kan det vara borta igen.

Lycka för mig är att vara totalt befriad från stress tror jag. Då hinner jag känna efter och glädjas över att jag har ett hem, mat på bordet och att jag är älskad.

Jag ska försöka stanna i den känslan ett tag.

Snackar man om yttre faktorer så borde jag vara ursinnig. Sverige är med all sannolikhet snuvade på en VM- biljett. IFK Norrköping håller på att ramla ur den näst högsta(!) divisionen. Med tanke på min fotbollstokiga läggning borde jag gnissla tänder av vrede.

Men det biter inte!

Inte idag...