....
Närmare bestämt till just min mor, dagen till ära.
Min kamrat Allinug är aldrig sen att påpeka att jag minsann är född ur rätt hål. Det är så fult uttryckt att det nästan blir poetiskt. Och väldigt typiskt Allinug.
Och väldigt, väldigt sant!
Inte nog med att det måste ha gjort väldigt ont att leverera mig, jag var en stor tös redan då, hon har fortsatt stå ut i över trettiotre år nu.
Alltid funnits där. Kanske inte alltid förstått, men alltid försökt förstå och aldrig dömt. Följt med på skolresor och läger, skjutsat och hämtat till förbannelse, stått i ur och skur för att heja och tjoa på tennis- och fotbollsmatcher.
Kramats när det behövts. Och det har verkligen behövts.
Jag tror hon till och med tolererar och har funnit någon form av charm i hur jag bitit henne i armarna och otaliga gånger nypt henne i benen med tårna (sånt jag gör när jag trivs....)
Jag har aldrig varit elak, uppkäftig och jobbig på det sättet. Jag väntar ju fortfarande på min tonårsrevolt. Men det kan nog ha varit en prövning ändå många gånger att vara min mamma. Det inser jag om inte annat nu i efterhand.
Så mamma, du har redan fått en blomma, en puss och en fnissande groda idag men här får du ett par ord också som jag kanske inte säger högt tillräckligt ofta, men du vet ändå vad jag tycker.
Det finns ingen bättre mamma än du!
....
söndag 30 maj 2010
lördag 29 maj 2010
Vad är grejen?
....
Det händer att jag tuggar tuggummi. Det är ytterst sällan, men det händer.
Jag gör det då ganska diskret. Tuggar litegrann, låter det vila mot tandköttet en stund, tar några tuggor till för att piffa upp smaken. Blåser kanske en liten bubbla om ingen ser.
Ungefär så. Jag gör det för min egen skull, så att säga.
Anledningen till att jag tänker tillägna ett helt inlägg åt gummituggande, är att jag just såg en fotbollsmatch på TV. Det var roligt fram till att någon kom på den mindre briljanta idén att zooma in tränaren.
Samma sak varje gång. Fotbollstränare tuggar febrilt som om det inte finns någon morgondag. Som om deras liv hängde på det där tuggandet. Som om det ingår i tränarutbildningen. Har ni sett det?
Och de gör det med öppen mun!!
Människor som svagglar tuggummi med öppen mun ser, enligt mig, per automatik alltid mycket dummare ut än de förmodligen är. Än vad jag hoppas att de är.
Varför gör de det?
Jag blir äcklad. Och upprörd. Och tappar all respekt för människan i fråga.
Vad vill de med sitt svagglande? Vad fyller det för funktion? Jag vill inte se, men samtidigt kan jag inte låta bli att titta. Som en martyr dras jag till det som jag vet förgör mig. Och sedan kan jag inte få bort bilden av smaskaren från näthinnan.
Så tack Erik Hamrén för att du solkade ner min upplevelse av Sveriges match mot Bosnien.
Vann vi?
....
Det händer att jag tuggar tuggummi. Det är ytterst sällan, men det händer.
Jag gör det då ganska diskret. Tuggar litegrann, låter det vila mot tandköttet en stund, tar några tuggor till för att piffa upp smaken. Blåser kanske en liten bubbla om ingen ser.
Ungefär så. Jag gör det för min egen skull, så att säga.
Anledningen till att jag tänker tillägna ett helt inlägg åt gummituggande, är att jag just såg en fotbollsmatch på TV. Det var roligt fram till att någon kom på den mindre briljanta idén att zooma in tränaren.
Samma sak varje gång. Fotbollstränare tuggar febrilt som om det inte finns någon morgondag. Som om deras liv hängde på det där tuggandet. Som om det ingår i tränarutbildningen. Har ni sett det?
Och de gör det med öppen mun!!
Människor som svagglar tuggummi med öppen mun ser, enligt mig, per automatik alltid mycket dummare ut än de förmodligen är. Än vad jag hoppas att de är.
Varför gör de det?
Jag blir äcklad. Och upprörd. Och tappar all respekt för människan i fråga.
Vad vill de med sitt svagglande? Vad fyller det för funktion? Jag vill inte se, men samtidigt kan jag inte låta bli att titta. Som en martyr dras jag till det som jag vet förgör mig. Och sedan kan jag inte få bort bilden av smaskaren från näthinnan.
Så tack Erik Hamrén för att du solkade ner min upplevelse av Sveriges match mot Bosnien.
Vann vi?
....
onsdag 19 maj 2010
Jo jag, ähum, fyllde år lite igår...
....
Nämligen 33 bast! Det innebär att jag nu passerat en viss gräns och är officiellt närmare 40 än 25. Det låter lite skrämmande tycker jag.
Att jag fyllde år just igår var inget jag direkt märkte av. Kalaset hade vi redan i söndags, då det är lättare att samla hela familjen Cirkus på en helgdag.
Då fick jag ett årskort på Kolmårdens djurpark (precis som varje år), körsbärstomatplanta, smultronplanta, hängblomster och en slant. Det gjorde mig mycket nöjd och belåten. Och mammas hembakade kakor och tårta gick inte heller av för hackor. (Ja, vi brukar fira mig hos föräldrarna, där utrymmet finns.)
Igår åkte jag dagen till ära och köpte en skiva, som jag inte ens visste att jag ville ha. Och sedan åkte jag till djuraffären och köpte cocosbollar. Näe, inte sådana man äter alltså. Det är bara det att min ena katt heter Cocos och hon älskar en viss typ av skumgummibollar, så jag har helt enkelt döpt dessa bollar efter henne.
När jag kom hem så kikade jag in på min Facebooksida och där hade jag fått inte mindre än tjugosex gratulationer. Man ska kanske passa sig för att klassificera kamratskap, men nu kunde jag inte låta bli.
Fem gratulationer kom från vad jag vill kalla Vänner, tre kom från släktingar som jag nästan aldrig träffar nu för tiden, åtta kom från "kollegor" (samlingsnamn för de jag träffar inom Aspergersfären), fem kom från gamla skolkamrater som jag inte sett/talat med på säkert femton år, tre kom från ytligt bekanta och två kom från människor som jag faktiskt inte har en aning om vilka det är.... Men jag blev lika glad för det. 26 människor tänkte på mig på min stora dag. Det har verkligen aldrig hänt förut....
På så sätt är Facebook ganska kul. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag har 117 Facebookvänner. Jag känner inte alla, men vänner ska man ju vara rädd om.
Tänk om man någonsin fått vara så populär in real life.....
....
Nämligen 33 bast! Det innebär att jag nu passerat en viss gräns och är officiellt närmare 40 än 25. Det låter lite skrämmande tycker jag.
Att jag fyllde år just igår var inget jag direkt märkte av. Kalaset hade vi redan i söndags, då det är lättare att samla hela familjen Cirkus på en helgdag.
Då fick jag ett årskort på Kolmårdens djurpark (precis som varje år), körsbärstomatplanta, smultronplanta, hängblomster och en slant. Det gjorde mig mycket nöjd och belåten. Och mammas hembakade kakor och tårta gick inte heller av för hackor. (Ja, vi brukar fira mig hos föräldrarna, där utrymmet finns.)
Igår åkte jag dagen till ära och köpte en skiva, som jag inte ens visste att jag ville ha. Och sedan åkte jag till djuraffären och köpte cocosbollar. Näe, inte sådana man äter alltså. Det är bara det att min ena katt heter Cocos och hon älskar en viss typ av skumgummibollar, så jag har helt enkelt döpt dessa bollar efter henne.
När jag kom hem så kikade jag in på min Facebooksida och där hade jag fått inte mindre än tjugosex gratulationer. Man ska kanske passa sig för att klassificera kamratskap, men nu kunde jag inte låta bli.
Fem gratulationer kom från vad jag vill kalla Vänner, tre kom från släktingar som jag nästan aldrig träffar nu för tiden, åtta kom från "kollegor" (samlingsnamn för de jag träffar inom Aspergersfären), fem kom från gamla skolkamrater som jag inte sett/talat med på säkert femton år, tre kom från ytligt bekanta och två kom från människor som jag faktiskt inte har en aning om vilka det är.... Men jag blev lika glad för det. 26 människor tänkte på mig på min stora dag. Det har verkligen aldrig hänt förut....
På så sätt är Facebook ganska kul. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag har 117 Facebookvänner. Jag känner inte alla, men vänner ska man ju vara rädd om.
Tänk om man någonsin fått vara så populär in real life.....
....
tisdag 18 maj 2010
Efterlängtad premiär
....
Ja nu har jag fått uppleva årets första åskväder, från första parkett därtill.
Det hände exakt klockan 22.19 onsdagkvällen den 12 maj.
Jag satt och kikade lite halvhjärtat på TVn, när jag tyckte att det "blekade" till utanför vardagsrumsfönstret. En nanosekund tänkte jag; Inte var väl det där en....??
Sedan kastade jag mig ur soffan. Stängde av ljudet på TVn och öppnade fönstret.
Och jag hann. Muller var det tvivelsutan. Årets första åska!!!
Jag stängde av TVn helt och släckte ner i hela lägenheten och fullkomligen hängav mig åt ovädret.
Det höll på i nästan två timmar, med varierande styrka.
Och jag? Jag gick omkring i ett lyckorus....
....
Ja nu har jag fått uppleva årets första åskväder, från första parkett därtill.
Det hände exakt klockan 22.19 onsdagkvällen den 12 maj.
Jag satt och kikade lite halvhjärtat på TVn, när jag tyckte att det "blekade" till utanför vardagsrumsfönstret. En nanosekund tänkte jag; Inte var väl det där en....??
Sedan kastade jag mig ur soffan. Stängde av ljudet på TVn och öppnade fönstret.
Och jag hann. Muller var det tvivelsutan. Årets första åska!!!
Jag stängde av TVn helt och släckte ner i hela lägenheten och fullkomligen hängav mig åt ovädret.
Det höll på i nästan två timmar, med varierande styrka.
Och jag? Jag gick omkring i ett lyckorus....
....
söndag 9 maj 2010
Har fått...
....
... en släng av idétorka. Eller om det är pollen som upptar för stor plats i huvudet.
Men jag lever och är snart tillbaka :-)
....
... en släng av idétorka. Eller om det är pollen som upptar för stor plats i huvudet.
Men jag lever och är snart tillbaka :-)
....
fredag 30 april 2010
Nu vet jag precis....
....
...hur det låter när ett ben går av.
Det kanske inte är något som andra ligger och funderar över när de inte kan sova. Men jag har gjort det. Och nu vet jag!
Ni har kanske sett bilderna i tidningen eller på tv?
Jag var där, på Idrottsparken, när IFK´s Dubbelgunnar som vi kallar honom gick vårdslöst in i en duell med sträckt ben och dobbarna före på en Bragespelare. Det blev helt tyst på arenan, men precis innan det blev tyst lät det "klick". Som när man knäpper med fingrarna intill örat.
Det var ingen vacker syn. Vinkeln som benet hängde i var minst sagt onaturlig.
I en intervju senare sa Bragespelaren att de första trettio sekunderna gör det så ont att man inte vet var man ska ta vägen. Sedan sätter kroppens egen smärtlindring in och det går an. Går an?
Jag är nyfiken på hur det funkar med denna egna smärtlindring. Kroppen är ganska fantastisk, ändå...
I en match som var skittråkig och inte särskilt välspelad, var det där benbrottet faktiskt det enda intressanta som hände. Om man får säga så?
Vissa spelare nere på planen vände ryggen till och gick därifrån för att de inte klarade att titta på eländet. Några satt på huk och grät. Medan jag fick stå emot impulsen att rusa ner på planen för att kika närmare...
Inget illa menat, jag hoppas killen kryar på sig och blir hel igen, men det är något med kroppen och hur den fungerar och hur den kan gå sönder som är så fascinerande.
Eventuellt är jag bara makaber, eventuellt borde jag bli- typ- ortoped....
....
...hur det låter när ett ben går av.
Det kanske inte är något som andra ligger och funderar över när de inte kan sova. Men jag har gjort det. Och nu vet jag!
Ni har kanske sett bilderna i tidningen eller på tv?
Jag var där, på Idrottsparken, när IFK´s Dubbelgunnar som vi kallar honom gick vårdslöst in i en duell med sträckt ben och dobbarna före på en Bragespelare. Det blev helt tyst på arenan, men precis innan det blev tyst lät det "klick". Som när man knäpper med fingrarna intill örat.
Det var ingen vacker syn. Vinkeln som benet hängde i var minst sagt onaturlig.
I en intervju senare sa Bragespelaren att de första trettio sekunderna gör det så ont att man inte vet var man ska ta vägen. Sedan sätter kroppens egen smärtlindring in och det går an. Går an?
Jag är nyfiken på hur det funkar med denna egna smärtlindring. Kroppen är ganska fantastisk, ändå...
I en match som var skittråkig och inte särskilt välspelad, var det där benbrottet faktiskt det enda intressanta som hände. Om man får säga så?
Vissa spelare nere på planen vände ryggen till och gick därifrån för att de inte klarade att titta på eländet. Några satt på huk och grät. Medan jag fick stå emot impulsen att rusa ner på planen för att kika närmare...
Inget illa menat, jag hoppas killen kryar på sig och blir hel igen, men det är något med kroppen och hur den fungerar och hur den kan gå sönder som är så fascinerande.
Eventuellt är jag bara makaber, eventuellt borde jag bli- typ- ortoped....
....
fredag 23 april 2010
Arga molnet
....
Det låter som en gammal, ärrad indianhövding tycker jag: Arga Molnet. Ugh!
Men det är det såklart inte. Det är denna Moder Natur, som jag skrivit om tidigare, som har gaser i magen.
Hon har haft det ett tag nu och både Haiti, Chile och norra Kina vet hur det kan rysta när det bubblar i hennes gigantiska innanmäte.
Nu har hon slutligen bestämt sig för att vända upp stjärten sin någonstans på Island och börja fisa. Och hon gör det med sådan kraft att all skit på insidan av den där vulkanen far rätt upp i luften och atmosfären och visar sig ställa till problem för luftfarten...
Jag är arg på Moder Natur nu, för hon har just snuvat mig på min resa till Rhodos. Jag skulle ha åkt nästa söndag, men tog beslutet att ställa in. Jag vågar inte.
Min bästa kamrat Allinug åker i alla fall, men jag stannar hemma eftersom vi är överens om att jag inte är något positivt resesällskap om jag ska gå en hel vecka där nere och vara orolig.
En orolig Madde, är inte mycket att ha. Helt enkelt.
Jag är livrädd att inte hinna hem i tid om det där molnet börjar jäklas igen. Jag är allt annat än flexibel och skulle inte klara ovissheten, eller att bli satt på en buss från Aten till Norrköping.
Jag var tvungen att ställa in, för att jag är av den nojjiga och nervklena sorten.
Det stör mig som f-n för vi skulle ju ha skitkul, Allinug och jag.
Nu ser det ut som att vi får skitkul i början av oktober i stället. För då gör vi ett nytt försök. Och i oktober är det väldigt varmt i vattnet där nere också. DET ser jag fram emot!
....
Det låter som en gammal, ärrad indianhövding tycker jag: Arga Molnet. Ugh!
Men det är det såklart inte. Det är denna Moder Natur, som jag skrivit om tidigare, som har gaser i magen.
Hon har haft det ett tag nu och både Haiti, Chile och norra Kina vet hur det kan rysta när det bubblar i hennes gigantiska innanmäte.
Nu har hon slutligen bestämt sig för att vända upp stjärten sin någonstans på Island och börja fisa. Och hon gör det med sådan kraft att all skit på insidan av den där vulkanen far rätt upp i luften och atmosfären och visar sig ställa till problem för luftfarten...
Jag är arg på Moder Natur nu, för hon har just snuvat mig på min resa till Rhodos. Jag skulle ha åkt nästa söndag, men tog beslutet att ställa in. Jag vågar inte.
Min bästa kamrat Allinug åker i alla fall, men jag stannar hemma eftersom vi är överens om att jag inte är något positivt resesällskap om jag ska gå en hel vecka där nere och vara orolig.
En orolig Madde, är inte mycket att ha. Helt enkelt.
Jag är livrädd att inte hinna hem i tid om det där molnet börjar jäklas igen. Jag är allt annat än flexibel och skulle inte klara ovissheten, eller att bli satt på en buss från Aten till Norrköping.
Jag var tvungen att ställa in, för att jag är av den nojjiga och nervklena sorten.
Det stör mig som f-n för vi skulle ju ha skitkul, Allinug och jag.
Nu ser det ut som att vi får skitkul i början av oktober i stället. För då gör vi ett nytt försök. Och i oktober är det väldigt varmt i vattnet där nere också. DET ser jag fram emot!
....
onsdag 14 april 2010
Dum på riktigt, eller charmigt disträ?
....
I morse lyckades jag skaka min morgonyoughurt, EFTER att jag vridit av korken. Det är andra gången det händer på inte alls lång tid...
I går kväll när jag skulle rengöra mig, dränkte jag bomullstussen i linsvätska istället för ansiktsvatten.
Så frågan är befogad: Dum på riktigt, eller charmigt disträ?
Jag hoppas på det senare, att man har så mycket viktigare saker att tänka på. Någon måste ju liksom lösa världsfreden också... :-D
....
Man vet att det är vår när fotbollsäsongen drar igång!
I måndags var det dags. Pappa och jag var på plats för att se IFK Norrköping äta upp Öster med 3-0. Vi snackar Superettanivå här, så det är ju inget skönspel. Men ändå. Jag bryr mig inte så mycket om vem som vinner om jag ska vara ärlig. Jag vill bara bli underhållen i nittio minuter och äta kryddkorv på vägen hem.
Jag har inte mycket vinnarinstinkt i mig. Hade jag haft det så kanske jag kunnat förvalta min egen bolltalang när jag var yngre. Men jag vill bara att sport ska vara kul. Med den inställningen blir man ingenting.
....
Man vet också att det är vår när man får ett oförklarligt sug efter att odla.
Extra oförklarligt i mitt fall, då jag inte klarar av att ta i blomjord. Men jag känner verkligen att jag vill odla något. Vad är mindre viktigt. Bara det är grönt och växer.
Man kanske kan hitta tunna gummihandskar eller dylikt någonstans, så att jag kommer över det där med blomjorden....?
....
I morse lyckades jag skaka min morgonyoughurt, EFTER att jag vridit av korken. Det är andra gången det händer på inte alls lång tid...
I går kväll när jag skulle rengöra mig, dränkte jag bomullstussen i linsvätska istället för ansiktsvatten.
Så frågan är befogad: Dum på riktigt, eller charmigt disträ?
Jag hoppas på det senare, att man har så mycket viktigare saker att tänka på. Någon måste ju liksom lösa världsfreden också... :-D
....
Man vet att det är vår när fotbollsäsongen drar igång!
I måndags var det dags. Pappa och jag var på plats för att se IFK Norrköping äta upp Öster med 3-0. Vi snackar Superettanivå här, så det är ju inget skönspel. Men ändå. Jag bryr mig inte så mycket om vem som vinner om jag ska vara ärlig. Jag vill bara bli underhållen i nittio minuter och äta kryddkorv på vägen hem.
Jag har inte mycket vinnarinstinkt i mig. Hade jag haft det så kanske jag kunnat förvalta min egen bolltalang när jag var yngre. Men jag vill bara att sport ska vara kul. Med den inställningen blir man ingenting.
....
Man vet också att det är vår när man får ett oförklarligt sug efter att odla.
Extra oförklarligt i mitt fall, då jag inte klarar av att ta i blomjord. Men jag känner verkligen att jag vill odla något. Vad är mindre viktigt. Bara det är grönt och växer.
Man kanske kan hitta tunna gummihandskar eller dylikt någonstans, så att jag kommer över det där med blomjorden....?
....
torsdag 8 april 2010
Semesterstress
....
Om en månad så här dags håller jag på att packa ihop det sista inför avfärd.
Då har jag varit på Rhodos en vecka, legat i sanden och pillat mig i naveln, eller vad det är man gör utomlands. Jag har inte varit utomlands på ganska exakt åtta år.
Vad tiden går!
Men nu är det snart dags. Min extramamma slash bästa väninna, vi kan kalla henne Allinug, hyr ett hus på Rhodos och som hon har tjatat att jag ska följa med. Så nu ska jag det och jag är lite nervös, skall erkännas. Har aldrig varit ifrån mina hårbollar (läs: katter) så länge. Det blir abstinens.
Dessutom har jag lyckats pricka in två föreläsningar nu i april, det betyder att jag lever med en hjärnstress som inte är av denna värld. För semester är också hjärnstress.
Jag vet att vi kommer att ha skitkul, det hade vi sist. Men semester är jobb för mig. Det är skärpning och fokus och koncentration... Ni vet: Efter en veckas semester skulle man behöva en veckas semester...
Vad jag ville säga är egentligen: Jäklar vad stressad jag är i huvudet just nu!!!
....
Om en månad så här dags håller jag på att packa ihop det sista inför avfärd.
Då har jag varit på Rhodos en vecka, legat i sanden och pillat mig i naveln, eller vad det är man gör utomlands. Jag har inte varit utomlands på ganska exakt åtta år.
Vad tiden går!
Men nu är det snart dags. Min extramamma slash bästa väninna, vi kan kalla henne Allinug, hyr ett hus på Rhodos och som hon har tjatat att jag ska följa med. Så nu ska jag det och jag är lite nervös, skall erkännas. Har aldrig varit ifrån mina hårbollar (läs: katter) så länge. Det blir abstinens.
Dessutom har jag lyckats pricka in två föreläsningar nu i april, det betyder att jag lever med en hjärnstress som inte är av denna värld. För semester är också hjärnstress.
Jag vet att vi kommer att ha skitkul, det hade vi sist. Men semester är jobb för mig. Det är skärpning och fokus och koncentration... Ni vet: Efter en veckas semester skulle man behöva en veckas semester...
Vad jag ville säga är egentligen: Jäklar vad stressad jag är i huvudet just nu!!!
....
söndag 4 april 2010
Glad påsk på er!
....
Lite i efterskott, men ändå. Det är tanken som räknas.
Så fort det gick, det här med vädret!
Det var bara någon månad sedan jag dagligen fick slåss mot mina impulser att gå ut och bygga snökoja. Alla dessa stora, vackra, vita, inbjudande snöhögar. Kanske ska jag låta bli att stå emot impulserna nästa vinter.
Skulle det se väldigt konstigt ut om en fullvuxen, väldigt fullvuxen, kvinna 30+ låg och krälade med en spade i snöhögarna här på innergården?
Skulle någon ringa polisen, tro? Eller psykakuten?
Igår såg jag en snubbe som var ute och joggade i bara shorts och t:shirt. Då blev jag glad för jag vill också gå ut i kortbyxor. Det vill jag i och för sig alltid, men det verkar som att det börjar vara okej att göra det snart.
Ja, ja. Hoppas ni haft en idyllisk påsk med lagom mycket mat och godis. Kanske skänkte ni en tanke på Jesus på korset. Troende eller inte. Jag gjorde det.
Nu är våren här!!!
....
Lite i efterskott, men ändå. Det är tanken som räknas.
Så fort det gick, det här med vädret!
Det var bara någon månad sedan jag dagligen fick slåss mot mina impulser att gå ut och bygga snökoja. Alla dessa stora, vackra, vita, inbjudande snöhögar. Kanske ska jag låta bli att stå emot impulserna nästa vinter.
Skulle det se väldigt konstigt ut om en fullvuxen, väldigt fullvuxen, kvinna 30+ låg och krälade med en spade i snöhögarna här på innergården?
Skulle någon ringa polisen, tro? Eller psykakuten?
Igår såg jag en snubbe som var ute och joggade i bara shorts och t:shirt. Då blev jag glad för jag vill också gå ut i kortbyxor. Det vill jag i och för sig alltid, men det verkar som att det börjar vara okej att göra det snart.
Ja, ja. Hoppas ni haft en idyllisk påsk med lagom mycket mat och godis. Kanske skänkte ni en tanke på Jesus på korset. Troende eller inte. Jag gjorde det.
Nu är våren här!!!
....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)