Hyllning till en mor

....

Närmare bestämt till just min mor, dagen till ära.

Min kamrat Allinug är aldrig sen att påpeka att jag minsann är född ur rätt hål. Det är så fult uttryckt att det nästan blir poetiskt. Och väldigt typiskt Allinug.

Och väldigt, väldigt sant!

Inte nog med att det måste ha gjort väldigt ont att leverera mig, jag var en stor tös redan då, hon har fortsatt stå ut i över trettiotre år nu.

Alltid funnits där. Kanske inte alltid förstått, men alltid försökt förstå och aldrig dömt. Följt med på skolresor och läger, skjutsat och hämtat till förbannelse, stått i ur och skur för att heja och tjoa på tennis- och fotbollsmatcher.

Kramats när det behövts. Och det har verkligen behövts.

Jag tror hon till och med tolererar och har funnit någon form av charm i hur jag bitit henne i armarna och otaliga gånger nypt henne i benen med tårna (sånt jag gör när jag trivs....)

Jag har aldrig varit elak, uppkäftig och jobbig på det sättet. Jag väntar ju fortfarande på min tonårsrevolt. Men det kan nog ha varit en prövning ändå många gånger att vara min mamma. Det inser jag om inte annat nu i efterhand.

Så mamma, du har redan fått en blomma, en puss och en fnissande groda idag men här får du ett par ord också som jag kanske inte säger högt tillräckligt ofta, men du vet ändå vad jag tycker.

Det finns ingen bättre mamma än du!

....