Jo jag, ähum, fyllde år lite igår...

....

Nämligen 33 bast! Det innebär att jag nu passerat en viss gräns och är officiellt närmare 40 än 25. Det låter lite skrämmande tycker jag.

Att jag fyllde år just igår var inget jag direkt märkte av. Kalaset hade vi redan i söndags, då det är lättare att samla hela familjen Cirkus på en helgdag.

Då fick jag ett årskort på Kolmårdens djurpark (precis som varje år), körsbärstomatplanta, smultronplanta, hängblomster och en slant. Det gjorde mig mycket nöjd och belåten. Och mammas hembakade kakor och tårta gick inte heller av för hackor. (Ja, vi brukar fira mig hos föräldrarna, där utrymmet finns.)

Igår åkte jag dagen till ära och köpte en skiva, som jag inte ens visste att jag ville ha. Och sedan åkte jag till djuraffären och köpte cocosbollar. Näe, inte sådana man äter alltså. Det är bara det att min ena katt heter Cocos och hon älskar en viss typ av skumgummibollar, så jag har helt enkelt döpt dessa bollar efter henne.



När jag kom hem så kikade jag in på min Facebooksida och där hade jag fått inte mindre än tjugosex gratulationer. Man ska kanske passa sig för att klassificera kamratskap, men nu kunde jag inte låta bli.

Fem gratulationer kom från vad jag vill kalla Vänner, tre kom från släktingar som jag nästan aldrig träffar nu för tiden, åtta kom från "kollegor" (samlingsnamn för de jag träffar inom Aspergersfären), fem kom från gamla skolkamrater som jag inte sett/talat med på säkert femton år, tre kom från ytligt bekanta och två kom från människor som jag faktiskt inte har en aning om vilka det är.... Men jag blev lika glad för det. 26 människor tänkte på mig på min stora dag. Det har verkligen aldrig hänt förut....

På så sätt är Facebook ganska kul. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag har 117 Facebookvänner. Jag känner inte alla, men vänner ska man ju vara rädd om.

Tänk om man någonsin fått vara så populär in real life.....

....