Satt Madde sitter

Alltså, det här med svininfluensan...
Jag vet inte vad jag ska tro, men nu har jag i alla fall bestämt mig för att ta sprutan. Så kan man sluta fundera mer på saken sedan.

Svensk sjukvård. Jag litar inte på den!

Flera av de som dött eller blivit riktigt sjuka och hamnat på intensiven till följd av den här influensan, verkar ha blivit hemskickade när de först sökt vård. Vissa av dem flera gånger till och med.

En sak är säker, och det är att om jag skulle bli så sjuk att jag känner att jag behöver söka akutvård så kommer jag vägra att gå därifrån innan jag fått den vården. Jag bänkar mig, tältar i väntrummet, fejkar en svimning om så behövs. Men glöm att jag låter mig skickas hem. Jag är inte typen som söker vård i onödan, så om jag kommit så långt så är det allvar. Jag går ingenstans!

Sjukvården är konstig.

När man väl tagit sig in så är alla alltid jättevänliga, goa och kompetenta. Men man tar sig ju nästan inte in.

Jag har legat på sjukhus tre gånger i mitt liv. En blindtarmsoperation, en knäoperation och en allergisk reaktion. Den sistnämnda var lite läskig. Mina händer och underarmar svullnade upp till oigenkännlighet. Jag åkte upp och satte mig på akuten för situationen var ohållbar. Och där fick jag sitta...

Jag kom dit vid lunch, och vid midnatt(!) fick jag komma in och träffa läkare. Då var det plötsligt jättebråttom och jag fick tre adrenalinsprutor och lite annat smått och gott inskjutet i kroppen och lades in för observation.

Man åker upp och sätter sig i ett väntrum och sedan händer absolut ingenting.

Men behöver jag vård, så glöm att jag åker hem med rekommendationen att ta en Panodil.

Satt Madde sitter...

....