Rulta på rehab

Jag var på besiktning med Rultan (min bil, Renault) igår.
Det gick väl sådär, snällt uttryckt.

Jag har aldrig fixat det där med besiktning själv förut. Pappa har alltid tagit hand om dessa besök. Men förra året var jag med honom för första gången. Och i år kände jag mig så kaxig att vi bestämdes för att ses där. Han skulle liksom bara vara med som moraliskt stöd.

Det började så bra. Jag kom dit i väldigt god tid, och när pappa väl dök upp hade jag både registrerat mig och kört in bilen. Alldeles på egen hand. Så långt allt väl. Stolt som en tupp var jag.

Rultan visade sig vara vid ganska god vigör, för sin ålder.
Tills besiktningsmannen skrapade sönder ett bromsrör...

Körförbud!

Jäklar, vad skönt att det där röret inte pajade under färd. Det har hänt mig en gång förut, med en annan bil, att bromsarna bara tvärt slutade fungera. Vid ett rödljus. Den gången slutade det med att jag fick öppna bildörren och stanna bilen med foten. Tur att jag körde sakta.

Men tillbaka till Rultan. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte varit kaxig nog att åka till besiktningen helt själv. Nu kunde jag ta det hela med fattning och lämna över de stora besluten till pappa. Det blev bärgning.

Så nu är Rultan på rehab ett par dagar. Jag saknar henne.



Hjälp, nu centrifugerar tvättmaskinen!

Var är mina hörselkåpor?


....