Harmonin äter upp inspirationen

....
Ja, så är det! När jag tofflar omkring här hemma med mitt kaffe, min läsning och mina katter, så sköljs jag över av den där harmonin som jag berättat om tidigare.

Men som alla stora författare säger så; När man är lycklig åstadkommer man inget.
Nu är jag ju ingen stor författare, eller stor är jag ju, rent fysiskt, men man får väl klassa mig som glad amatör när vi kommer till skrivandet.

För ingenting har dykt upp under veckan som jag kännt att jag bara måste dela med mig av. Jag har mått för bra för att älta, antar jag. Och det borde ju vara något positivt.

En inblick i min vardag:

I tisdags var jag med mor på nån form av outlet och köpte på mig en massa pryttlar. Jag går igång på pryttlar. Block, pennor, gem, ryggborste, diskborste och allt vad det nu blev för över sjuhundra spänn... Roligast där var att jag träffade kusin Tommy, som jag nästan aldrig annars träffar. Han har börjat släktforska, så då hade vi mycket att prata om. Jag vill också släktforska. Jag tycker om kusin Tommy.

I mitten av veckan insåg jag att jag var insnöad. Jag stod i mitt vardagsrum och tittade ut på gatan. En bil. Under/bakom snön. Hade jag inte vetat var jag parkerat dagen innan så hade ingen kunnat se att det var just min bil där under.

Pappa kom och grävde och skottade fram den, tack för hjälpen! Sedan körde jag den gammelhem där den fick stå kvar. Så nu är jag billös också.

Igår fick jag stora nippran och storstädade mitt vardagsrum. Ett jäkla bök att håra av mattor och soffan och dammsuga och .... Tror inte att jag gjort det sedan i slutet av november. Men oj, vilket rent och välluktande vardagsrum jag har nu.

Idag blev jag hämtad av far, då jag var bjuden på köttfärspaj gammelhemma. Väldigt få rätter kan konkurrera ut mammas köttfärspaj. Och det ville sig så väl att det blev tre bitar över så jag kan jublande äta köttfärspaj fyra dagar i rad...:-)

Ja, i brist på "riktig" inspiration var detta vad jag hade att bjuda på idag. Och så håll nu en tumme att Arsenal i detta nu slår Manchester United, eller sjester najti, som mormor sa, då det begav sig. Hon var inte så bra på engelska. Inte bra alls.
Jag saknar min mormor!
....