Jag är ju typen som vill att allt ska flyta på, smärtfritt och precis som vanligt.
Men när det ska jävlas ska det såklart jävlas i kvadrat.
Igår skulle jag åka gammelhem för att få lite mat i magen. Jag gör ju det ibland. Och så går inte bilskrället igång. Inte alls! Den småmurrar inte ens innan den dör, den visar inga som helst livstecken.
Jag fastnar en stund på trottoaren med blicken i horisonten medan tusen tankar mal genom huvudet. Vad gör jag nu?
Går hem igen och ringer pappa, min räddande ängel, som släpper vad han har och kommer farandes med startkablar. Det gick ju bra det där.
När jag sedan har ätit och har tagit på mig jackan för att åka hem igen, så böjer jag på mig för att ge Dorishunden en sista puss. På något vis får jag ner jackan över benet och när jag ska resa mig upp igen så går dragkedjan åt h- e. Inte så att den bara hoppar ur spår alltså, utan den pajar verkligen.
Jag fastnar igen medan ytterligare tusen tankar far genom huvudet. Vad gör jag nu?
Jag ser massa hemska scenarion framför mig. Hur jag måste köpa, och vänja mig vid, en ny jacka...
Mor min fångar upp mig.
- Den där lämnar du bara in hos skomakaren så fixar han en ny dragkedja.
Så vis hon är.
Visst är det två fåniga problem jag just beskrivit? Lättlösta när allt kommer omkring.
Men precis när något oväntat och störande inträffar så fastnar jag. Det syns inte på mig, men egentligen blir det kaos i huvudet. Ibland väldigt snabbt övergående kaos, men dock kaos.
Och att det inte syns på mig kan nog vara minst lika mycket till nackdel som fördel. Inombords skriker jag av rädsla, ilska och uppgivenhet men utåt blir jag i stället kolugnare än någonsin och alldeles slätstruken. Vilket får folk att tänka att "den där människan klarar allt".
Så galet.
Och vilka lyxproblem man har, medan miljoner svälter...
....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker nog inte att det är något lyxproblem du har. Även om miljoner svälter...
SvaraRaderaAtt det låser sig och blir kaos måste vara jättejobbigt! Vad gör du om ingen fångar upp dig i en sån situation?
Hos min dotter blir det också kaos, och det låser sig med, när det händer oförutsedda saker. Men hon blir inte kolugn... Hon får ett utbrott. Jobbigt, ja, men... kanske bättre för henne, när allt kommer omkring.
Hoppas det löser sig med både jackan och bilen!
Kram Nina!
Vilket bra beskrivande inlägg! Speglar en verklighet för så många människor. Och just att du kan beskriva och skriva ner det så här är ju jättebra. Får jag länka till det här inlägget och kanske också använda det som exempel ibland när jag försöker förklara för folk hur det kan vara att leva med Asperger?
SvaraRaderaJag hoppas som Nina; att det löser sig med jackan och bilen, och om jag ska vara ärlig så tycker jag också att såna situationer när saker inte funkar är så jättejobbiga...
Varma hälsningar Mib.
Ja du, Nina. Vad gör jag om ingen fångar upp mig? Jag antar att det var just när det blev kaos i huvudet och ingen fångade upp mig, som jag ägnade mig åt självdestruktivt beteende under ganska många år. Ingen visste att jag behövde fångas upp och jag hade ingen diagnos då att luta mig emot. Idag har jag lämnat det självdestruktiva långt bakom mig och jag tror att jag nöjer mig med att det blir kaos i huvudet ibland. Jag har förlikat mig med att det händer och kommer att fortsätta hända. Kanske handlar det om någon form av mognad och självinsikt. Det var en svår fråga och ett bättre svar kan jag inte ge.
SvaraRaderaMVH Madde
Mib: Jag blir lite varm i hjärtat när jag får höra att jag lyckats med en beskrivning. Inbillar mig att det är därför jag håller på. Jakten på den perfekta beskrivningen. Jakt som aldrig kommer ta slut, för den perfekta, allomfattande beskrivningen finns ju inte.
SvaraRaderaLänka på, du.
MVH Madde
Madde ! Jag måste liksom tidigare "talare" instämma i att du på ett mycket lättsamt och tydligt, levande sätt beskriver din vardag. Mycket spännade läsning som ger eftertanke och även en innifrån-kunskap om Asperger. Toppen !!!!
SvaraRadera// Karin