Tröttvecka med felstuds

....

Det känns som att jag legat i ide en vecka. Det blir så ibland att energin bara inte finns och jag snittar tolv timmars sömn per dygn.

Jag antar att det är nödvändigt.

Oftast har man en viss mängd energi att hushålla med och man får väga saker emot varandra för att se var denna energi ska läggas. För att man måste hitta en balans.

Men så dyker det upp perioder då jag inte får någon energi alls utportionerad att ens försöka hushålla med. Då är det inte någon idé. Det är bara att rida ut perioden.

Sover jag mycket så får jag väl anta att det är just det jag måste göra.

Nu är jag vaken!


Och var kommer felstudsen in i sammanhanget, då?

Jo, jag hade verkligen sett fram emot handbolls- EM, som den sportnörd jag är. Och så är Sverige ute ur leken innan det ens börjat bli roligt. Snopet!

Det här med mitt sportnörderi har jag förstått rimmar lite illa med min AS, då det är som ett underförstått extrakriterie att har man AS så har man inget bollsinne och tycker inte om sport.

Men jag är en stor paradox, hela jag. Jag har överlevt på mitt sportintresse och mitt bollsinne. Jag var bland de bästa på bollsporter genom hela skoltiden, och är man bra på idrott så köper man sig lite respekt på något sätt.

Hade jag inte varit det, så hade jag "bara" varit konstig. Nu fanns det något som jag var bäst på. Jag blev aldrig vald sist. Jag blev inte ens vald först, för jag var den som fick välja. Hur många har JAG sårat genom att låta dem stå kvar till sist?

På tal om handboll, så var jag dessutom knäpp nog att frivilligt bli målvakt i skollaget. Handbollar är hårda...

Helt frivilligt var det egentligen inte, det handlade om att jag hade små händer.

Jag var helt okej som utespelare, men varje gång jag kom springande fri med målvakten och gjorde ett sånt där snyggt upphopp som man gör innan man stänker in ett mål, så rann bollen ur näven bakom ryggen på mig. Den var för stor.

Så jag blev målvakt i stället. Det gör ont att täcka ett skott. Jag tror i alla fall att det är ont det gör. Eller om det bara är lite obehagligt. Fast i och för sig var det ju ganska behagligt ändå eftersom det betydde att man gjort en räddning.

Men både min näsa och några fingrar är sneda idag, och jag kan inte minnas att så var fallet innan jag ställde mig i det där målet...

Men jag hade åtminstone roligt under tiden.

....