Skov

Jag har just genomlevt ett sjuhelvetes skov.

Vet inte om det är den medicinskt korrekta termen i det här fallet, men jag kallar dem för det, de här perioderna då jag har så förbannat ont i ryggen att jag vill skrika rakt ut.

Då jag vaknar tio gånger varje natt för att jag behöver vända mig i sängen. Det tar en minut och en lång harang av svordomar att ta sig runt.

Då jag ska plocka upp morgontidningen från golvet och fastnar någonstans halvvägs för att sedan varken tar mig upp eller ner igen.

Då det känns som att någon gräver runt med en skruvmejsel bland mina nerver.

Då det är som värst går jag som en gorilla. När det är som bäst har jag en hållning som min gamla farfar. Nu är han förvisso inte i livet längre, men när han var det så hade han en hållning och jag måste säga att den klädde honom betydligt bättre än mig.

Så här har jag det i perioder. Jag vet när det pajade.
Det var under den årliga fotbollsturneringen i sjuan. Jag var fortfarande ganska kort och sprang ihop med en betydligt större tjej, fick mig en luftfärd och landade konstigt på svanken/ryggen. Sedan dess har jag mina skov.

Det komiska är att den där tjejen jag krockade med blev sedan min bästa (enda) kamrat på gymnasiet och då hade jag rusat iväg och var närmare en decimeter längre. Jag sköt i höjden sent.

Så något i min rygg är fel och jag skulle behöva en massör eller kiropraktor eller dylikt, men jag vågar inte.

Jag klarar inte tanken på att en okänd människa ska ta på mig, på det sättet.

Nu är det värsta över för den här gången, men jag vet ju att det kommer att hända igen. Det gör ju det 2- 3 gånger per år. Och blir det lika jävligt då, så får jag nog bita ihop och göra något åt det.

Tandvårdsrädda kan få lustgas, kan man få det för massageskräck också....?

....