DET kallar jag vårtecken!

....

Jag läste just att det varit ett rejält åskväder igår, någonstans i Växjötrakten, och blev alldeles upprymd!

Jag vet inte hur det kommer sig, men jag älskar åska. Tyvärr är det snålt med det i mina hemtrakter. Förra året till exempel, hörde jag första knallen den 21 juni. (Ja, jag för väderkalender och ja, jag är lite konstig på så sätt).

Och jag kan inte minnas att det någonsin åskar före juni månad här.

För ett antal år sedan, förmodligen i samma veva som jag fick körkortet, hade jag långt gångna planer på att spendera sommaren som åskjägare. Sätta mig i bilen och bara åka dit det spåddes oväder. Det blev inte av. Då. Jag kanske gör slag i saken någon annan gång.

Det är någon form av skräckblandad förtjusning. Som bäst är åskvädret när det ligger någon kilometer bort. Det smäller rejält, vibrerar lite, men är ändå på säkert avstånd. När det blixtrar och smäller samtidigt tycker till och med jag att det är lite väl närgånget.

Jag lyser som ett barn i ögonen när det åskar. Jag får adrenalinpåslag. Mamma är tillsagd att så fort hon hör minsta muller så måste hon ringa och varsko. Då går jag ut på balkongen och spejar.

Det är något galet fascinerande med vädrets makter och moder natur. Hon gör som hon vill, och på något sätt vinner hon alltid.

Tänk alla jordbävningar, vulkanutbrott, orkaner, tsunamis och allt vad det är. När människan överskattar sig själv och tror att det är denne som har makten, så ryter hon, moder natur, ifrån och visar vem som bestämmer.

Jag har all respekt för henne!

....