Det är ju i alla fall skönt efteråt...

....

Jag gjorde det!

Jag har rastat monstret idag.

Enklare uttryckt: Dammsugningen är avverkad.

Usch, vad tråkigt det är. Bland det värsta jag vet. När dammsugaren står här i hörnet, tyst och lugn, verkar den så timid. Men så fort den får lite ström och man trycker på "On" så får den hybris och tar över allt som kommer i dess väg.

Frustar, väsnas, brottar ner allt möblemang som inte klarar att stå emot dess urkraft. För det kan väl inte vara jag som kör illa?

Det händer inte ofta att jag släpper lös det här vidundret, eftersom jag springer med en liten handdammsugare när jag tycker det behövs. Men så har det gått så långt en dag att man plötsligt äcklas av alla virvlande katthårstussar. Katthår är jättemysigt - så länge det sitter på en katt. Varför kan det inte bara stanna där?

Och man drar sig för att gå på toaletten därför att man vet att man får ett halvkilo kattsand under fötterna varje gång man går in i badrummet.

Men! Nu är det gjort för den här gången.

Och, ursäkta uttrycket, men fan vad nöjd jag är!!

....