Nya tag!

....

Jo, jag lever. Och det här med snön är ju knappast någon chock längre.

Nytt år. Nya tag. Går inte tiden förbaskat fort?

Några uppmuntrande själar i min omgivning tjatar om att jag skriver här alldeles för sällan. Och det gör jag ju verkligen. Vet inte vad det beror på. Jag har så förfärligt mycket åsikter när jag sitter i soffan och läser och får tänka i fred. Men åsikterna rinner liksom aldrig ner i fingrarna för vidare färd ut på tangentbordet.

De stannar någonstans i armbågshöjd.

Det skulle kunna bero på någon form av prestationsångest. Att jag vill att det jag skriver ska vara någorlunda relevant. För jag lovar att ni inte är intresserade av min "outfit" för dagen, eller vad jag ätit till lunch.

Det skulle också kunna bero på att jag gått i ide/dvala.

Jag är ju orm, enligt den kinesiska kalendern. Och ja, jag är verkligen en orm.

Snäll och fredlig tills någon trampar på mig, då kan jag både fräsa och vara riktigt giftig. Och så blir jag tjock på hösten för att sedan slumra mig igenom vintern. Tyvärr är jag lika tjock när det börjar knoppas ute och jag vaknar till liv igen. Det är ju inte ormarna, men vi har väl inte riktigt samma kosthållning...

Hur som helst så är jul och nyår överstökade kapitel nu.

Det är med andra ord dags för nya tag, även här.

Jag har varit förkyld i över en vecka nu och är rädd att jag snart hostar upp ett eller annat vitalt organ. Men om jag bara överlever så hoppas jag att jag haft mitt "skit" för den här säsongen.

Var kommer allt snor ifrån, förresten? Jag ställde den frågan till mamma tidigare idag, men det hade hon aldrig funderat över. Då undrade jag för mig själv vad hon brukar fundera på när hon är förkyld.

Bildas det i näsan eller finns det en hemlig depå nånstans därbakom?

Ja, ja. Bara för att peppa mig själv lite nu, så lovar jag att jag ska skriva om julklappen jag köpte till mig själv.

Det tänker jag göra i morgon...

....