Det är ju sånt här som inte får hända!

....

Som om jag inte redan vore nervös.

I morgon har jag ett möte på Försäkringskassan där vi ska diskutera "mina möjligheter att komma tillbaka i arbete". Tillbaka? Jag har ju aldrig haft något arbete.

Och tillbaka från vadå? Jag tycker att det är ett heltidsjobb att leva. Vakna på morgonen, komma ihåg att äta, duscha, tvätta, städa.... Jag ligger ju inte direkt i soffan och pillar mig i naveln hela dagarna.

Och igår rann badvattnet ut på badrumsgolvet, igen. Vilket brukar vara ett säkert tecken på att det är dags att rensa golvbrunnen. Och bara det är ett jäkla bök.

Men nu till det som försatt mig i upplösningstillstånd; min frys verkar ha pajat.
Först skrek den plötsligt åt mig. När jag fått tyst på fanskapet började det blinka rött. Det är illavarslande.

Vad gör jag nu? Kör hem maten till mammas frys? Se´n då?

Du får nog ta dit en reparatör, säger pappa.

Då blev jag rädd på riktigt. Ska jag släppa in en främmande människa? I min borg!!
Måste jag städa innan, eller har reparatörer sett "det mesta" redan? Måste jag prata med människan i fråga? Eller räcker det med att säga åt honom att fixa vad som nu är fel och sen stänga in mig i ett annat rum och låta honom hållas?

Tänk om jag måste köpa en ny frys. Snacka om ekonomiskt avbräck.

Det här är i-landsproblem och sånt som "normala" människor tar med en axelryckning och plockar fram Gula sidorna, jag fattar det.

Men för mig är det Mount Everest. Och det kom jävligt olägligt...

....