Jag kör ju som en gudinna! Eller??

....

Läste i min morgontidning idag en artikel med rubriken "Fler borde bli av med körkortet".

Så långt allt väl. Det skrevs att människor med epilepsi, strokedrabbade med flera kanske borde omprövas som bilförare. Det kan jag förstå.

Men lite längre ner stog det: "...jag tänker också på diagnoser som ADHD, Asperger och utvecklingsstörningar. Det är viktigt att vara vaksam för att de kan vara riskgrupper..."

Ungefär där kände jag hur min kropp krummade ihop sig till ett stort frågetecken.

Jag har haft körkort i tretton år nu. Ingen har klagat. Jo, EN gång har jag torskat för fortkörning. Det var ett stort misstag. Jag hade satt farthållaren på 87, eftersom det ju var nittioväg. Tills farbror blå stoppade mig och upplyste mig om att det var sjuttio där. Okej, my mistake. Jag har missat EN skylt på drygt tretton år.

Jag erkänner också några arroganta parkeringar, som resulterat i böter som jag glatt betalt. Fanns det ingen parkering så skapade jag mig helt enkelt en...

Så har jag blivit påkörd en gång också, men det var verkligen inte mitt fel. Jag stannade för rödljus när en bil i hög fart rände in i röven på min bil. Det komiska i situationen är att han som körde på mig var kantor, sen till en spelning i kyrkan, och han stukade alla sina fingrar mot ratten... (Vissa straffar Gud genast, eller hur är det man säger).

Det är min bikt som bilförare. Jag tycker det är överkomliga grejor.

Exakt varför skulle någon med Asperger vara en sämre schaufför? Och det är ju inte så att man plötsligt i vuxen ålder drabbas av lite Asperger. Det är ju liksom något man har med sig från födseln vilket betyder att det borde bli ganska tydligt huruvida man är lämplig att köra bil eller inte, redan på trafikskolan.

Blir man igenomsläppt där, så borde det ju vara grönt.

Och mina ADHD- drag gör ju att jag har ögon runt hela huvudet. Ser allt! Missar inga skyltar, inga bilar, inga människor. Det är väl en bra egenskap?

Sedan att just det gör mig väldigt trött på längre sträckor, är inte värre än att en bensträckare och en kopp kaffe hjälper. Det gäller väl för övrigt de flesta?

En bekant som åkte med mig för första gången för ett tag sedan sa att jag "kör med auktoritet". Det tycker jag var väldigt fint sagt. Och jag tror på henne...

....